James Bond-filmerna är världens mest framgångsrika filmserie. De utgör ett fantastiskt fenomen i filmhistorien.
Den första filmen, Dr No, kom 1962 och närmare 60 år senare är intresset fortfarande på topp.
Totalt har det gjorts 25 officiella Bondfilmer och 2 inofficiella samt en TV-film.

Bondfilmerna är i högsta grad visuella filmer med snabba actionsekvenser, exotiska miljöer och många attraktioner. De har alltid varit snygga, vilket gör att de kan passera språkliga, kulturella och åldersmässiga gränser och nå en stor internationell publik.
Dr No och dess efterföljare bildade skola för hela actionfilmgenren.
Det går undan i Bondfilmerna, snabba klipp och full fart är vad som gäller. Just klipp-tekniken var helt nydanande 1962. Producenten Albert R Broccoli har sagt att man byggde upp filmerna av separata sekvenser, s.k. "bumps", som ständigt höll spänningen på topp. Idag tycker vi inte att det är speciellt anmärkningsvärt, men 1962 var denna berättarstil helt ny. I Goldfinger hittade man den mall, som flertalet efterföljande Bondfilmer modellerades efter.
Filmproducenten Albert R Broccoli hade börjat intressera sig för Bondböckerna under 1950-talet. Han tog kontakt med filmbolaget Columbia, som dock inte var pigga på någon James Bondfilm. Några år senare kollade Broccoli upp hur det då låg till med filmrättigheterna till Ian Flemings böcker. Det visade sig att en annan producent, kanadensaren Harry Saltzman, för tillfället hade option på böckerna och överraskande nog inte hade lyckats få något stort filmbolag intresserat. Det var bara en månad kvar på Saltzmans optionstid när Broccoli dök upp. Broccoli ville köpa loss Saltzman, men denne vägrade. Broccoli och Saltzman beslöt, om än lite motvilligt, att slå sig ihop. De kontaktade filmbolagen Columbia och United Artists. Den första Bondfilmen skulle bli antingen Thunderball eller Dr. No. Columbia tyckte dock att filmen inte fick kosta mer än 300.000 - 400.000 dollar, vilket var en liten summa redan på den tiden. United Artists kunde däremot sträcka sig till 900.000 dollar i filmbudget, vilket avgjorde saken. Enligt uppgift varade Broccolis och Saltzmans möte med United Artists VD, Arthur Krim, i mindre än en timme. Datum: 21 juni 1961.

1961 hade rättighetsbråket om boken Thunderball börjat varför man i stället valde Dr. No som den första Bondfilmen. Broccolis & Saltzmans produktionsbolag döptes till EON Productions ("Everything Or Nothing").
Harry Saltzman var kvar som producent fram till 1975, då han sålde sina andelar och lät Broccoli fortsätta ensam. Sedan Broccoli avlidit 1996, är det hans dotter (Barbara Broccoli) och styvson (Michael G Wilson) som förvaltar Bondproduktionerna.
Broccoli övertalade både Saltzman och United Artists att ta in några av hans med-arbetare: regissören Terence Young, manusförfattaren Richard Maibaum och sceno-grafen Ken Adam. Dessa personers professionalism visade sig senare vara mycket viktiga för filmseriens succé. Men det var en viktig person kvar att hitta: den skåde-spelare som skulle ha huvudrollen som James Bond.
Då man tidigare under 1950-talet hade försökt få till stånd Bondfilm-projekt, hade man utgått från att Bond måste spelas av en känd skådespelare, "ett stort namn". Bland de personer som hade föreslagits var bl.a. Richard Burton. Fleming själv ville gärna ha David Niven i rollen. En annan het kandidat var Patrick McGoohan.
Enligt uppgift hade producenterna tagit fram en liten lista över tänkbara skådisar. Tvåa på listan var Roger Moore. Etta på listan var Sean Connery.